måndag 24 augusti 2009

Ungarna har erövrat hela huset

Ungarna har hittat en solstrimma i köket
Från vänster: Sigrid, Signe och Sigfrid


För någon vecka sedan började jag ta ner kattungarna till vardagsrummet en stund varje kväll. De började försiktigt utforska allt det nya.
Nu har de verkligen erövrat hela huset. Sigfrid klättrar med lätthet över grinden till sovrummet och alla vill väldigt gärna vara där jag är, så grinden kunde jag lika gärna ta bort.

Kattungarna kan också springa både upp och ner för trapporna. Den nedre till gillestugan är jag inte rädd för, för den har heltäckningsmatta så där får ungarna bra fäste för klorna, men trappan upp till sovrummet är slät och har öppna trappsteg. Det har hänt att ungar har ramlat ner tidigare, men hittills har ingen skadat sig som tur är. Jag har alltid hjärtat i halsgropen när ungarna börjar springa i trappan.
Jag fick ett jättebra tips av en bekant att spänna tyg under trappstegen, så nu har jag med häftpistol satt fast gamla lakan som skyddsnät. Ungarna missförstod alltihop och springer nu gärna under trappstegen på tyget! Men jag behöver i alla fall inte vara rädd för att de skall ramla ner en våning.

onsdag 19 augusti 2009

Mocka kattlåda

Visserligen 4 veckor, men jag tycker bilden passar bra ändå...

Om det är svårt att sopa golvet när kattungarna kommit upp i sex- sjuveckorsåldern, är det ingenting i jämförelse med att mocka kattlådan! I samma stund som jag lyfter huven av lådan och står där med spade och plastpåse i högsta hugg, kommer alla ungarna rusande och skall vara med i lådan samtidigt. Själva ljudet när jag öser med spaden tycks få dem att bli kissnödiga på direkten (ungefär som det kan vara ibland för oss människor när man vrider på vattenkranen...)När jag lagom sållat fram en liten "kisskaka" ur sanden och skall lägga den i påsen, är någon där och hjälper till att peta ur den från spaden så att den går sönder.

Samma sak med de små bajskorvarna, en unge försöker peta av dem från spaden samtidigt som en annan rullar sig i sanden och den tredje gräver en grop så sanden sprutar! Då är ju som sagt inte kåpan på, så sanden sprutar förstås utanför på golvet - och så måste sopen fram - se föregående inlägg...

När jag till slut lyckas och äntligen knyter ihop plastpåsen får jag verkligen vara snabb i vändningarna om inte någon av ungarna skall hinna sätta en klo i påsen och riva upp den så att allt innehåll hamnar på golvet!

söndag 16 augusti 2009

Sopa golv och dammsuga

Till och med en uppställd sop är kul att leka med!



Sigfrid somnade till slut på sopskyffeln.

Nu har ungarna kommit i den åldern då det är alldeles omöjligt att sopa golvet. De hänger som klasar i sopen och tycker att det är jättekul. Om jag händelsevis lyckas få några matkulor och lite kattgrus på skyffeln är någon genast där och rullar sig eller petar av det från skyffeln.

Dammsugning är ett annat kapitel… varför får jag aldrig katter som bara lyfter förstrött på ena ögonlocket där de ligger och lugnt konstaterar att ”nu dammsuger hon”? Alla har hittills tyckt så illa om dammsugning att de håller sig på behörigt avstånd. Men Katinka som snart är 14 år har av ålder och visdom faktiskt börjat lära sig att dammsugaren inte är farlig, så hon sitter oftast kvar ända tills hon måste flytta på sig!

För varje kull tänker jag att ”nu, den här gången skall jag börja vänja kattungarna vid ljudet av dammsugaren redan när de är ett par dygn”. Jag kunde ju t.ex. bara köra igång den strax utanför rummet till en början så att den fick stå där och brumma ett tag och nästa dag flytta den lite närmare för att så småningom även börja dammsuga. Men inte då! Inte den här gången heller…

En orsak till att mina katter inte gillar dammsugning kan förstås bero på att det är en så pass sällsynt företeelse i vårt hem, att de aldrig har en chans att vänja sig…

lördag 15 augusti 2009

Mys i mattes säng

Ungarna väljer själva var de vill sova. Det kan t.ex. vara i mattes säng, mitt på mattan eller på klätterställningen. Ibland sover inte ens alla tillsammans. Tidigt en morgon kom Sigfrid upp i sängen och lade sig att sova på min arm. Annosjka tyckte att det såg så rart ut att hon genast hämtade en mjukiskanin till oss.

För några dagar sen när jag serverade köttfärs, kom bara två sömndruckna ungar till fatet. Jag ropade, lockade och letade. Till slut vaknade den tredje ungen som visade sig vara Sigrid och började pipa, men kom inte fram. När jag lokaliserat pipandet till täcket, upptäckte jag att hon krupit in i påslakanet och inte hittade ut...

Efter den episoden tar jag bort täcket på morgonen när jag stiger upp och lägger bara en filt på sängen att krypa under...

-------------
P.S.
18/7-10
Det här visade sig vara den sista bilden på Annosjka! Något ofattbart, sorgligt, tragiskt och hemskt hände sedan väldigt snabbt. Jag har inte kunnat skriva om det förrän nu, snart ett år senare. Annosjka blev hastigt väldigt sjuk. Alla försök att hjälpa henne var förgäves och hon fick somna in. Jag vet inte vad som hände med henne och just då var det oviktigt för mig att ta reda på, men veterinären tror att den gamla skadan hon fick några veckor tidigare genom ett lömskt förlopp resuleterade i allmän blodförgiftning.
Mormor Katinka och jag fick alltså hjälpas åt att uppfostra de små. Det var jobbigt, men det gick ändå bra. Tack Katinka för att du var en duktig mormor som uppfostrade ungarna till katter!

söndag 2 augusti 2009

Klättra upp och hoppa ner

Sigfrid och Signe tränar på klätterväggen


Ungarna kan fixa allt möjligt nu, inte bara klättra upp på sängen, eller klätterträdet utan också ta sig ner på ett beräknande sätt.

Annosjka håller som alltid ett vakande öga över dem, men kommer ofta ner till mig en stund när ungarna sover.