Gott med köttfärs!

Signe står med framtassarna i maten!

Fyra veckor och köttfärspremiär!
Igår började jag ge små portioner av köttfärs till ungarna. Tänk att de har blivit så stora! Jag brukar blanda med lite varmt vatten om köttfärsen är kylskåpskall, eller lite mjölkersättning så att det blandas med något som magen är van. Första tuggorna får man stoppa in i munnen på dem och hålla igen så att de tvingas smaka. Det tar inte många tuggor förrän de förstår att det här är något riktigt gott! Idag äter de själva direkt från fatet och står gärna med framtassarna mitt i maten och morrar åt varann …

Kiss-o-bajsåldern

26 dygn och alla gör det de skall i sanitetslådan

Liksom småbarnsföräldrar pratar jag mycket kissobajs med mina bekanta just nu…

Nu har ungarna även börjat prestera grova sorten i lådan! Tänk att man kan bli så glad för en liten bajskorv - på rätt ställe...

De är tidiga tycker jag! Men ibland måste jag hjälpa till och torka stjärten med papper när det sitter fast en liten klick därbak!

Ja, det här är en viktig tid, när goda vanor grundläggs och ungarna för alltid präglas på lådan och att inte gå någon annanstans för att uträtta sina behov. De har ju ett medfött beteende att gräva och krafsa över och det brukar aldrig bli några problem med rumsrenheten, men det är ändå viktigt att man är med och passar lite i början.

Får jag be om ssstörssta mööjliga tyssstnad…

Det är ju otroligt hur fort kattungar lär sig! Nu vet jag att det är Signe som kissar i sanitetslådan! De andra är där och försöker, men har inte kommit på knepet hur man gör när man släpper på…
De första gångerna kattungar använder lådan, är det nästan högtidligt. Under största koncentration och efter pipande och krafsande här och där sätter de sig äntligen. Då gäller det att inte störa, för då är det kört och hela proceduren måste upprepas, om de inte till och med struntar i alltsammans och hoppar ur lådan.
Jag har hört talas om kattmammor som lyfter i sina ungar i kisslådan när det är dags. Alla mina honor har gjort tvärtom! När ungen piper oroligt och är såå nära att lyckas och jag står där och håller andan, då går mamman dit och lyfter ur ungen! Precis som om hon menade att ”inte skall väl du behöva vara där och pipa”… Och Annosjka är inget undantag!

Vilket röj!

Spännande med alla kattleksaker i glassburken!

Mamma Annosjka har drogat sig med en catnip-mus

och Sigrid klev ner i glassburken och valde bland leksakerna.

Idag har det hänt mycket i barnkammaren! Jag fann för gott att ta in den låga kisslådan eftersom det märks på ungarna nu att de blir nödiga. Någon av dem har redan kissat, så att det blivit en liten ”sandkaka” – duktigt!
Sen har jag gjort en ”barngrind” till dörren av en spånplatta som jag kan kliva över och Annosjka hoppa, men som hindrar ungarna att gå utanför rummet och ramla i trappan. Vidare tog jag fram glassburken med alla skojiga kattleksaker. Oj, vad kul det blev! Annosjka hittade sin catnip-mus som hon drogade sig med och kattungarna röjde för fullt bland leksakerna. Nu springer och skuttar alla runt i rummet, men går in i linneskåpet när de skall sova och dia.

Idag var det dags...

... att bädda direkt på linneskåpets botten! Särskilt Signe var snabb på att klänga över kanten på lådan och dunsa ner ca 20 cm på golvet, så jag tänkte att hon skulle slippa det. Signe är överhuvud taget snabbast och mest på allerten. Kan det vara något extra i mjölkersättningen tro? När Sigrid och Sigfrid sitter i en hörna och krafsar stillsamt på en fläck på väggen, springer hon omkring för fullt på golvet!

Tre veckor!

Signe och Sigrid 22 dygn

Tiden går fort! Igår fyllde ungarna tre veckor. På morgonen väckte Signe mig genom att hoppa ner på golvet från lådan och högljutt tala om att hon var jättehungrig! Det har sina sidor att handmata en unge. Hon hör direkt när jag kommer in i rummet eller pratar. Då vill hon genast komma till mig, medan Sigrid och Sigfrid lugnt sover vidare, så jag måste smyga om jag inte vill störa dem.
Jag har lagt några leksaker i lådan som de faktiskt leker lite med nu! När jag har dem på sängen går de ända fram till kanten och upptäcker att det är långt ner till golvet och då vänder de! För bara några dagar sen måste man vara där och fånga upp dem.

19 dygn

Sigfrid 19 dygn

Ungarna är nu 19 dygn gamla, de små framtänderna börjar komma och kolla vad öronen blivit stora! De blir mer och mer stadiga på benen och tar sig fram rätt fort om de har bra fäste under tassarna - på blanka golvet går det inte så bra…

Ungarnas lek…

Sigrid 16 dygn

… består på det här stadiet av att ligga och rulla sig och sprattla med benen och att bita varandra i tassar och öron.

Jag såg att Sigrid tvättade tassarna själv idag!

Det är bara en tidsfråga…

15 dygn. Annosjka ser till att Signe inte tar sig ur lådan!

… innan ungarna lyckas ta sig ur lådan! Särskilt Signe är alert! När hon fått sin extramjölk klänger hon på lådkanten och vill ha mer. Annosjka lyfter tillbaka henne gång på gång så att hon inte skall ramla ur.

Snart måste jag vända på lådan så att den höga bakkanten kommer längst fram. Då kan man hålla ungarna i lådan några dagar till. Sen kan man lika gärna bädda direkt på bottnen av linneskåpet så att ungarna kan gå i och ur som de vill – men det dröjer ett tag till.

Apropå flytta ungar…

14 dygn. En stund på sängen så att jag kunde ta några bilder.

Alla honor brukar flytta kullen efter någon dag - oftast till mattes säng eller till något annat mer eller mindre möjligt ställe. I villt tillstånd är det nödvändigt att flytta kullen för att inte locka till sig rovdjur.

Ingen kan vara mer envis än en rysshona i det fallet! Honan flyttar, jag flyttar tillbaka, honan flyttar, jag flyttar tillbaka. Sådär kan man hålla på tills någon ger sig, och det är inte honan kan jag säga. Men – Annosjka flyttar inte sina ungar! Hon är så nöjd och belåten med bolådan i linneskåpet!

Senare när ungarna blivit lagom stora och man tycker att det skulle vara rätt mysigt att ha dem i sängen - i varje fall en liten stund, bär Annosjka tillbaka dem till lådan om man gör ett försök. Det är där de skall vara - punkt, slut!

Sen börjar en jobbig tid för mamma katt, när ungarna bestämmer själva var de skall vara, men det blir ett senare kapitel…

Livat i lådan - eller - livet i lådan...

11 dygn

Det börjar bli riktigt livat i lådan! Ungarna klättrar på mamma och är överallt. Det går undan även om bakbenen inte riktigt hänger med än. Ungarna blir mer och mer medvetna om omvärlden också. De rör på öronen och lyssnar, vrider på huvudet och följer något som rör sig med blicken. De fräser om någon de inte känner rör vid dem. Ofta ligger de och rullar sig av välmåga och viftar lekfullt med tassarna.
När Signe har fått sitt mjölktillägg blir det oro i ledet. Signe piper villt och vill tillbaka till mig. De andra börjar också pipa och drar sig åt mitt håll. Annosjka blir orolig och flyttar in dem om och om igen tills jag smyger därifrån och de bara har henne att ty sig till.

Att byta lakan

10 dygn. Annosjka flyttar ungarna

När man skall byta lakan i bolådan gäller det att vara snabb. Det brukar fungera bäst om jag först lägger ut det rena lakanet vid sidan om bolådan och sen flyttar alla tre ungarna dit. Då hoppar Annosjka genast ur bolådan. Då gäller det att snabbt ta bort det gamla lakanet, ta det nya inklusive ungarna innan Annosjka har hunnit dit och vika lakanet runt dynan slätt och fint. Oftast hinner jag inte utan Annosjka försöker flytta tillbaka ungarna innan jag är klar, men till slut brukar jag ju få till det ändå…

Säg vad som inte kan hända…

Det har jag inte hunnit berätta än, men för några dagar sen upptäckte jag att Annosjka var halt! Hon var dessutom kraftigt svullen om vänster framtass. Det var på kvällen jag upptäckte det hela så jag tänkte i vilket fall avvakta till nästa morgon. Men hon var ännu mer svullen och svullnaden började gå uppöver benet dessutom! Jag blev riktigt rädd kan jag säga och funderade över vad som kunde ha hänt. Det verkade som om hon hade fått ett getingstick, men mycket osannolikt att en geting skulle flyga in i lådan i garderoben och sticka henne i tassen. Hon kunde ju också ha sett en geting, hoppat ner och jabbat med tassen på den. Samtidigt vet jag ju att hon nästan inte lämnade lådan alls…

Det blev brottom att kontakta veterinären förstås. Jag kan inte nog understryka vikten av att skaffa sig en bra veterinär! Jag ringde alltså min veterinär, som naturligtvis var i en annan del av landet på semester, men hon bad mig ta tempen på Annosjka och ringa tillbaka. Det visade sig att hon hade 39,5 i temp (normaltemp på en katt är 38 grader). Veterinären ansåg att Annosjka behövde antibiotika eftersom det bevisligen rörde sig om en infektion och faxade receptet till mitt apotek.

Nu är Annosjka pigg igen, springer omkring som vanligt och haltar inte längre. Svullnaden har gått ner nästan helt men det syns att hon fortfarande har lite ont i tassen. Igår såg jag att det finns ett sår någonstans mellan tummen och pekfingret om ni förstår var jag menar. Jag tvättar med väteperoxid som inte är farligt – det omvandlas ju till vatten och syre.

Jag undrar verkligen hur hon har kunnat skada sig! En teori är att hon försökt att öppna sovrumsdörren genom att hoppa och då gjort illa sig. Jag trodde ett tag att hon fastnat i något och ryckt loss en klo, men jag får inte röra tassen så pass mycket att det går att se ännu.

Ungarna har tack och lov mått bra hela tiden, men ökade lite mindre i vikt när Annosjka hade feber. Alla har öppnat ögonen helt och navelsträngstumpen har lossnat.

Den första veckan av ett förhoppningsvis långt och lyckligt kattliv!

Lite summering efter ungarnas första vecka.
Sigrid väger nu 194 gram, Sigfrid 216 gram och Signe 150 gram.
Ungarna utvecklas bra och har runda fina magar. Även om Signe halkade efter från början i viktkurvan så ökar hon nu som hon skall. Alla håller på att öppna ögonen men Signe har öppnat helt. Öronen har fått styrsel och de har börjat bli rörligare och kravlar omkring så smått. Ibland ligger de bara och sover i en liten hög för att hålla värmen om inte mamma är i lådan.

Det blev så ändå att jag måste skilja mamma Annosjka och mormor Katinka åt! Jag tror att största felet är att Katinka fräser åt Annosjka när hon luktar kattungar och då tror Annosjka att det kommit in en monsterkatt som tänker ta hennes ungar och då blir hon plötsligt världens modigaste tigerhona…

Ett litet tillkännagivande

Lilla Stina heter inte längre Stina! Efter några dagar förstod jag att hon hellre ville heta Signe! Så nu kommer jag att ändra namn på alla ställen i bloggen och på hemsidan!

Sex dygn

Finns det något goare än en liten ryssunge som sover med tungan utanför som en strut – och drömmer att den tuttar?

Fem dygn

Ungarnas stilige far - Flax Cheops. Foto: Charlotte Bredberg

Annosjka är så lugn och harmonisk nu. Hon väcker mig inte på natten och i morse var hon fullt nöjd med att vara kvar i sovrummet med bolådan i garderoben. Ja, ja, hon får som hon vill, och soffan behöver inte se ut som BB och soffbordet behöver inte vara belamrat med våg, anteckningsbok och plastpåsar med lakan mm…
Lilla Signe svarar bra på mjölktillägget. Det var bra att jag inte väntade längre med att sätta in det. Hon får ungefär hälften av sitt matbehov från tillägget. Ungar som man tilläggsmatar får man en speciell kontakt med och när jag tar upp henne förväntar hon sig att få mat av mig!
Nu syns det redan en lite antydan till att ögonen snart skall öppna sig!

Fyra dygn

Hej! Jag heter Barynia's Sigfrid och jag kommer nog att bli lika stilig som pappa!

Tre dygn gamla

Lilla Signe ökar i vikt, men för lite tycker jag, så ikväll började jag ge henne lite tillägg! Hon har bara fått en ml åt gången, men det smakar gott och hon suger i sig begärligt! Hon har nämligen valt en spene som inte producerar så mycket mjölk, alldeles uppe vid ena frambenet. Det har hänt mig förr, att ungar som föds sist väljer spene däruppe och då får jag tilläggsmata – i varje fall om det är Annosjkas unge. Hon är ingen bra matmamma det kan jag konstatera. Sigrid och Sigfrid ökar jättebra i alla fall! Förra kullen, när det bara var två ungar, var det förstås inga som helst problem på det viset.
Canja, som jag ofta återkommer till, fick en gång sexlingar. Inte nog med att de var ovanligt stora vid födseln, hon födde ledigt upp dem alla så att de ökade i vikt mer än nog! Men Canja var ju en superryss på många sätt...

Två dygn gamla ungar

Signe två dygn. Tänk att vara två dygn och få plats i mattes hand!

Vi provar ett nytt koncept med bolådan nere i vardagsrummet, men när jag går och lägger mig tar jag med bolådan och så stänger vi in oss i sovrummet över natten. Då kan Annosjka äta så mycket foder för dräktiga och digivande honor, som hon vill. Den maten kan jag inte ge så att Katinka kommer åt.
När jag kliver upp på morgonen, bär jag ner bolådan igen och ställer den i soffan. Alla nöjda! Annosjka slipper sitta i rumsarrest, jag har lätt att titta till ungarna och Katinka får också vara lite delaktig fastän på avstånd.
Morgon och kväll är det vägning. Det är viktigt att se om ungarna går upp i vikt som de skall. Jag var lite fundersam över om Signe fick tillräckligt med mat igår, eftersom hon hade gått ner i vikt medan de andra ökade. Men tack och lov hade hon gått upp, så nu ligger hon också över födelsevikten. Annars är det inte ovanligt att kattungar går ner lite första dygnet precis som människobarn. För säkerhets skull åkte jag och köpte mjölkersättning idag, så att jag har hemma utifall hon skulle behöva ett litet tillskott! Nu är det ju fredag och över helgen är det inte öppet.

Första dygnet

En gammal bild från 1998 på Katinkas första kull och mormor Jamilla t.h.

Den enda av Katinkas kullar hon hann uppleva.

Jag tog ner bolådan till soffan i vardagsrummet i morse, för Annosjka hade ingen lust att vara ensam i sovrummet med ungarna. Hon vill ha sällskap hela tiden, annars ligger hon inte still hos dem! Både Annosjka och jag har pustat ut idag efter den pers som födandet innebär.

Katinka är lindrigt förtjust, och går inte ens i närheten av bolådan. Som mormor betraktad, känner hon alltså inget större ansvar – med mänskliga mått mätt. Annat var det med hennes mamma Barynia's Jamilla Jakowljewa. Hon var för det första en fullfjädrad barnmorska när Katinka fick sin första kull, som till och med hjälpte till att navla av och äta moderkaka… Sen ville hon också ligga i bolådan och ha en egen unge, så hon adopterade lilla Olga Nijinskaja. Tur att jag väger ungarna två gånger om dagen, för jag upptäckte rätt snart att hon inte fick någon mat. Enda sättet att få Olga att äta där hon skulle, var att låsa mormor ute. Ändå var det svårt att få henne att ta en spene hos mamma till en början.

Katinka gör alltså som en katt skall göra, nämligen befattar sig inte med andras ungar, snarare fräser ifrån sig, för kattungarnas överlevnad – om det hade varit ute i naturen!
Några grannar och kompisar har redan kommit och tittat på ungarna. Det går bra! Bara jag sitter bredvid, litar Annosjka på att ingen skall ta ungarna ifrån henne.

1/7 Födda: Två honor och en hane

Sigrid, Sigfrid och Signe

Äntligen, efter fyra timmars hårt arbete för både Annosjka och mig – mest Annosjka förstås – ligger de där förnöjt och diar, Sigrid, Sigfrid och Signe! Annosjka är helslut och har inte orkat tvätta sig själv riktigt ren om svansen än…

Sigrid föddes först och vägde 100 gram
Drygt tre timmar senare kom Sigfrid med en födelsevikt på 120 gram
25 minuter senare kom lilla Signe som vägde 98 gram.

Nu skall jag gå och göra iordning den typiska festmåltiden efter en lyckad kattungefödsel - rå äggula med vispgrädde. Det gillar Annosjka!

Nej, det har inte hänt något än...

Annosjka har bäddat i garderoben

Annosjka i bolådan

Annosjka blir bara mer och mer orolig, pratar med mig hela tiden och ligger ofta självmant i bolådan eller något annat bo som hon hittat. Man kan få något fel på det här väntandet! Ändå brukar det ju vara så här, men jag lär mig aldrig att det tar så lång tid. Felet är väl att jag upptäcker de första tecknen alldeles för tidigt...
Sen är det nästan värst för andra som på något sätt är inblandade som får gå där långt borta och inte ha minsta koll... men jag lovar, jag skall berätta så fort första ungen är ute!

Fortsätt håll tummarna snälla!